Monstret utan namn
Ett väldigt målande inlägg.
Vi andra hundägare kan nog hålla med till hundra procent
om det hon talar om.
Jag tycker det börjar uppmärksammas mer och mer att
det är ägaren det är fel på, och inte hunden.
Hur viktig uppfostran är, hur viktigt det är med att
känna sympati.
Nog för jag själv sällan kan känna sympati för en hund som
attackerar mina hundar ( det har hänt att min lilla hund, lukas, blivit orättvist
behandlad av andra hundar som saknar gränser ), men då handlar det mer om
virriga pensionärer som bara vill ha en sällskapshund.
Jag träffade mina föräldrars granne idag, som har en schnauzer vid namn harry.
Han berättade om en hundägare som har en kamphund ( han valde att kalla det så ).
När han kom där och gick med sin harry så ropade den andra hundägare: AKTA, DET HÄR ÄR EN KAMPHUND!
Grannen tyckte det var ... ja idiotiskt.
Själv blev jag chockad.
Han frågade mig om jag fick mycket negativ respons av främmande människor med tanke på vincent.
Några gånger i centrum har det hänt att folk viskar, men inte riktigt dömer.
Vincent är liten för sin rasblandning, så han ser ju inte skräckinjagande ut. Men han har lite att växa i än
men han kommer nog att förbli kort i rocken.
Vincent får dock oftast positiv respons från främmande människor.
Helt ärligt talat, de enda som fördömer är vi, den yngre generationer.
Eller ja, 15-40 åringar, dömer under felaktiga grunder.
Den äldre generationen kommer mer än gärna och hälsar på min hund, som alltid är kärvänlig.
De påpekar alltid hur underbara dessa raser är, förmodligen för de känner dem som de där trygga,
självsäkra hundarna. De berättar gärna om sina egna amstaffs eller pitbulls de haft som yngre.
Och då talar jag om vad man kan säga.. " normala" människor som bor på landet och åker ut
med husvagn om somrarna - den typen.
Det gör verkligen ont i hjärtat när man hör hur djur far illa.
I synnerhet hundar.
I synnerhet raser som inte förtjänar det för fem öre.
De här raserna känner så himla mycket, äger man ingen av denna ras själv så
kommer man nog aldrig förstå vilket vänskapsband som växer fram. Det är helt annorlunda..
Så jag kommer aldrig förstå varför man väljer att försumma dem. De som har mycket mer att
ge än mer vanliga hundar. Tycker jag då, andra får tycka som de vill.
Hur som, att stoppa fuskkennlar och bedrägeri-uppfödare vore en fördel.
Jag skulle vilja avla på vincent, han är en stark och frisk hund. Fysiskt som psykiskt.
Men eftersom han är blandras så är det inte rätt egentligen, fast det får väl en vetrinär uttala sig om.
Jag skulle dock vilja se hans gener gå vidare. Han har så mycket potential.
Om dom berättar om sina egna amstaff´s dom haft som yngre så ljuger dom ju sönder sig brutalt och du själv har ingen koll på rasen direkt.
Den första amstaffen kom till sverige 1992, hur kan då en pensionär haft en amstaff som "ung"? :)
Sen förespråkar du att stoppa fuskkennlar osv men ska ändå para din bakgårdsavlade shitbull? (har själv 2st amstaff blandningar) Men jag ljuger inte om vad jag har och skriver amstaff/engstaff på en sida och på en annan amstaff/pitbull.
Oerhört patetiskt.
Svar: Så var det som den personen berättade, inte jag.
2. Nä jag avlade aldrig på honom och tänkte aldrig göra det heller. På den tiden var jag mindre påläst ja, men det tog jag igen:) Ingen idé att smutskasta här inte, jag delade bara med mig om tankar och tyck.
